Gillar inte när folk hotar ge mig stryk. Får andnöd och vet inte vad jag ska svara, även om stryket bara är hypotetiskt. Första gången det hände var på lågstadiet när en kille sa att en annan kille hade bett honom slå mig för att jag hade sagt ordet bajs. Idag var det en kollega som sa att hennes son skulle slå mig om han fick veta att jag tycker att 16-åringar är barn. Jag tycker jag var barn när jag var 16 år. Jag må ha rökt, supit, knullat och läst Kafka men jag ville ändå i krissituationer bli bemött som ett barn. Det vill jag fortfarande ofta. Idag fick vi lära oss att hjärnan inte är helt färdigutvecklad förrän i 25-30 års åldern. Det finns alltså inga ursäkter för att inte ta mig i sin famn och bara hålla om mig när livet känns svårt.