Tjoho! Här har ni ännu en sjuksköterska som kan vittna om hur akutsjukvården i Stockholms läns landsting vacklar. 5 timmar stod alla fast vid en man som inte lyckades få till andningen av sig själv. Tror ni de andra patienterna fick frukost då eller? Och patienten borde ha åkt raka vägen till intensiven. Men tror ni de hade platser eller? Och efter 5 timmar kommer jag på. Herregud jag är ju gravid, jag måste kissa. Herregud jag är ju gravid och jag har lyft den här mannens halva vikt över tio gånger. Jag har stått med putmagen i skottriktningen för hans förvirrade (starka!) knytnävar. Men tänk att vi klara honom. När jag gick hem var han stabil. Och Legkov vann femmilen i Holmenkollen!! Grattis Legkov!!

Jag känner inte längre igen min kropp.
På jobbet frågade de om jag ville bli förtroendevald till facket.
Jag vet inte.
Jag känner mig inte tillräckligt retorisk.
När det börjar handla om politik, då blir jag bara ledsen och gråter.
Denna värld som vi lever i är så fruktansvärt orättvis.
För vissa de bara tar och tar och vi andra står och tittar på och låter dem hållas och efter ett tag börjar några av oss också ta och ta och sen blir det en trend och då tar ännu fler ännu mer.

MEN FATTAR NI INTE ATT NÄR MAN TAR DÅ TAR MAN FRÅN NÅGOT
NÄR DU FÅR MER
FÅR NÅGON ANNAN MINDRE

Och jag vill bara inte ha det så.

Gillar inte när folk hotar ge mig stryk. Får andnöd och vet inte vad jag ska svara, även om stryket bara är hypotetiskt. Första gången det hände var på lågstadiet när en kille sa att en annan kille hade bett honom slå mig för att jag hade sagt ordet bajs. Idag var det en kollega som sa att hennes son skulle slå mig om han fick veta att jag tycker att 16-åringar är barn. Jag tycker jag var barn när jag var 16 år. Jag må ha rökt, supit, knullat och läst Kafka men jag ville ändå i krissituationer bli bemött som ett barn. Det vill jag fortfarande ofta. Idag fick vi lära oss att hjärnan inte är helt färdigutvecklad förrän i 25-30 års åldern. Det finns alltså inga ursäkter för att inte ta mig i sin famn och bara hålla om mig när livet känns svårt.

Förut ringde det en tjej hit och sa att hon representerade microsoft. Tydligen har jag virus på datorn sa hon och erbjöd sig hjälpa mig att fixa detta. När jag ifrågasatte hennes trovärdighet blev hon irriterad. Hon bad mig sätta på datorn och det gjorde jag. Enligt google var hon en scam så jag slutade prata. Hon sa

Hello Hello
Can you hear me?
Hello?
Can you hear me?

Sen la hon på.

Min premenstruella dysfori odlar som alltid starkt manshat såhär i slutet av månaden. Denna månad har den riktat in mig mot en särskild kategori män:

Killar som tjejer gillar

Alltså SERIÖST!! Kan tjejer i min närhet sluta prata om killar som de gillar?! Och om de promt ska prata om killar som de gillar, kan killarna sluta va så JÄVLA TRÅKIGA??

DUMPA DEM DE FÖRTJÄNAR INTE ALL DENNA MIN SÅ VÄRDEFULLA TID

//om några dagar kommer jag förblöda och det glädjer mig

Meddelande till vissa ryssar och ryssvänner där ute:
Sluta mobba min syster.


Annars... / tjej13




Denna morgon fick jag äran att träffa Lillkompis. Lillkompis föddes i en bil och sa
"Jag vet inte om jag är en kille eller en tjej. Jag sitter på degen och knådar på pallen".

Det finns inte ett jesusbarn så långt ögat kan nå.









Jag hatar verkligen julen.