Efter fem måttligt hårda gympass är jag tillbaka i verkligheten. Jag kan nu sitta på en buss och tänka vanliga tankar. Vad ska vi ha för mat. Den där killen är snygg. Jag borde ringa om jobbet. Potatisgratäng vore gott. Skönt att jag fick VG på c-uppsatsen. Jag hade nog gråtit annars. Det är svårt att beskriva livsvärlden. Jag tycker att föremål och människor är tydligare nu. Jag tycker inte att det är så jobbigt att titta på dem. Jag har konversationer med andra människor. Detta är inget konstigt men jag förundras över min förmåga. Det är som att jag står utanför mig själv och ser mig själv och jag är helt normal. Hur fan gick det här till, tänker jag. Nu lurar du dem allt, tänker jag. Det är ju skitknäppt att jag tänker så när jag pratar med folk jag kännt i tre år. Folk som betraktar sig själva som mina vänner. Jag har idag läst om värdighet. Vissa människor är mer värda än andra. Detta är sant. Den som säger "Alla människor är lika mycket värda" säger därmed att det finns en möjlighet att det skulle kunna vara tvärtom. Detta har min systers kille sagt. Idag läste jag att det finns olika typer av värdighet. Alla människor har ett människovärde. Detta är lika stort och lika okränkbart hos varenda en av oss. Detta är tack vare FN:s konventioner och den kristna idén om människan som Guds avbild. Immanuel Kant snackade också om det här. Sen kan man ha ett meritvärde. Kungen, påven, chefen och Marcus Hellner har ett meritvärde. De har presterat saker (nåväl) som gör att de förtjänar lite mer respekt än oss andra. Den personliga identitetsvärdigheten är den som kränks när du blir spottad på, rånad och baktalad. Den kan också minskas om du blir sjuk eller gammal och inte längre passar in i din självbild. Det har med autonomi och integritet att göra, står det i kursboken, men jag tänker att de säger så för att det är autonomin och integriteten som är de av mina personlighetsdrag som jag önskar att folk ska ta hänsyn till när de bemöter mig. Jag har många andra personlighetsdrag som är minst lika viktiga för mitt egenvärde men dessa har inte andra människor samma möjlighet att kränka, eller stärka, för de är skyddade. Den moraliska värdigheten tycker jag är intressant. Vissa människor förtjänar vår högaktning för att de är lite mer moraliskt förfinade än vi andra. Jag kan bara komma på moder Theresa och hon är ju död. Enligt kursboken måste man tycka att man själv har en moralisk värdighet för att kunna ha självrespekt. Man kan inte gå omkring och tänka att man ständigt för skändliga och lumpna saker, skriver kapitelförfattaren i kursboken. Nej, det håller jag med om. Då skulle man ju inte stå ut med sig själv. Men det är mycket lättare att se sin egen moraliska värdighet än att se andras moraliska värdighet. Jag tror att det beror på att vi människor ljuger för oss själva. Jag tror att vårdpersonal gör det extra mycket. Jag tror även att vårdpersonal över lag är mycket bättre än vad som sägs när detta ämne tas upp. Det finns rötägg inom alla yrken. Själv är jag en ängel och förtjänar en stjärna i guds gyllene bok. Nån gång ibland.