Det verkar som om cancern är här för att stanna. Någon gång kommer jag alltså bli pappalös. Av min pappa har jag ärvt mitt vemod och min ältan samt min stundtals totala bekymmerslöshet. Min pappa är min pappa. Kanske är han även din pappa. Kanske har vi samma pappa. Vi har ändå varsin relation till vår pappa. Dessa relationer är ojämförbara. Pappa älskar oss lika mycket fast han viskar i mitt öra att han älskar mig mest. Han viskar bergis i ditt öra också. Sån är nämligen pappa. Snart ska han dö. Snälla låt honom dö värdigt.